Det här skrev jag på min novellblogg vad tycker ni?

Prolog
 
Hon var borta, någon annan bestämde hennes öde. Hon kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta. Will never forget, Hennes leende, hennes ögon och hur hon rodnar så sött. Jag kommer aldrig glömma henne. Vi som ville bli gamla tillsammans, leva hela våra liv tillsammans. Inte en liten olycka skulle hindra oss. Hon var mitt allt, men varför, varför skulle det hända mig. Jag älskade verkligen henne.

Kapitel 1

Varför skulle hon bli offret. Varför skulle hon flyga till New York. Varför skulle hennes flyg krascha, varför skulle hon dö. Hon var påväg att få uppfylla hennes drömmar som modell. Men livet tog en annan vändning. Jag förlorade min närmaste, hon dog. Alla sa till mig att gå vidare med mitt liv, men jag kunde inte. 

Det hade gått 5 månader. Hennes begravning hade varit för 3 månader sen och jag hade ännu inte förlåtit mig själv för att låta henne åka. Det enda som är värt kvar som minne av henne är min prinsessa. Hon är 4 år och hon har ännu inte förstått vad som hänt. Zoey hon kommer aldrig mer få träffa hennes mamma igen.
 
Kapitel 2


2 månader senare. Jag tog tag i mitt liv, jag gjorde det för Zoey. Hon skulle inte behövas såras. Den dagen jag behöver säga att hennes mamma aldrig kommer komma tillbaka och hon kommer bli helt förstörd. Jag vill inte att den dagens någonsin skulle komma. Men jag visste den dagen kommer. Jag vill inte såra Zoey.
 
Zoeys mamma var en pärla. Efter att Zoey fötts strålade hon av glädje. Alla runt omkring blev glada och på bra humör. Mary hon kunde få även de mest nerbryta och ledsna att få ett leende på läpparna.
 
Det sista jag sa till henne innan hon åkte var "Hej då".
She will always be in my heart. Forever.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Du är som jag, lat?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0